Talet i Mary Elisabeth´s dop den 21.6.2009

Ulla, Mary Elisabeth och Dick, foto Pekka Harne

Kära Ulla och Dick! När vi firade er vigselfest på denna samma Mörkö, berättade jag om de kungliga betydelserna av era förnamn. När ni har gett ert första barn namnet Mary Elisabeth, blir det fortsättning på den linjen. Vi vet ju att många drottningar i England har burit dessa två namn Mary och Elisabeth. Er kungliga framtid är alltså försäkrad!

Men dessa två namn har också djupt bibliska innehåll. Nya Testamentet känner t.o.m. sex kvinnor vid namnet Mary. Elisabeth å sin sida var där mor till Johannes Döparen och släkt med Jesu mor Maria. När de båda var havande, mötte de varandra med stor häpnad och glädje.

Dessa två namn råkar vara de mest utspridda kvinnonamnen i hela kristenheten. Vad betyder de sedan? Mary betyder troligtvis "ett väntat barn" eller "älskad". Elisabeth betyder "Gud är överflöd". Jag tror att dessa etymologiska bakgrunder speglar bra era känslor under detta år! Den uppfattningen har man lätt fått via de foton som Dick har tagit och sänt till oss.

Svenska kyrkan är den enda kyrkan i världen som accepterar de nyfödda barnen i sin gemenskap på grund av själva födelsen. Vilken betydelse har då dopet som i Sverige inte mera är porten till kyrkan och lokalförsamlingen? Inte heller kan namngivningen vara dopets innebörd eftersom vi alla vet att ni redan har gett henne namnet Mary Elisabeth.

Mary´s födelse var ett tecken på er kärlek. Dopet är ett tecken på Guds frälsande kärlek. Han har sagt genom profeten Jesaja: "Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min." (Jes. 43:1) I dopet finns löftet om att Gud är med den döpta under livets alla dagar, oavsett vad som händer. "När du går genom vatten är jag med dig...", fortsatte Gud (Jes. 43:2). Svenska kyrkans nätsidor beskriver dopets betydelse såhär: "Dopet är ett tecken på att barnet hör ihop med Gud som aldrig överger någon. Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud som också vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter."

Ulla och Dick, Mary Elisabeth är till er både en gåva och en uppgift. En gåva som ni får varje dag tacka för och en uppgift som likaså varje dag kräver er kärlek och omsorg. Denna uppgift hör också till faddern och egentligen oss alla.

Hur kan vi sköta denna uppgift? Jag vill nämna det yppersta sättet: oavsett av avståndet kan vi använda förbönens möjligheter: be Gud att han skulle välsigna och bevara Mary Elisabeth på hennes livsstig. Så börjar ju Herrens välsignelse: "Herren välsigne dig och bevare dig." På samma sätt kan vi komma ihåg Ulla och Dick i våra förböner och be att Gud skulle utrusta dem med all den kärlek och visdom som skötandet av denna kära uppgift kräver.